Förstasidan

Det värsta under pandemitiden är förbi, ser vi varandra?

Med det mesta har vi återgått till det normala. Just nu behöver vi dels samlas - då vi äntligen får, och dels behöver vi tänka på dem vi inte träffar. Vem har blivit ensam därhemma, vem har slutat ta kontakt, tröttnat under pandemitiden? Om vi alla tänker på dem som finns i vår egen släkt och bekantskapskrets, och tar kontakt, tror jag att vi har stora möjligheter att lindra ensamhet. Corona-tiden har drabbat oss olika och då vi nu går mot det bättre, är det inte heller lika. Men vi kan hjälpa varandra och vi har orsak att nu räcka ut en hjälpande hand åt de som särskilt behöver det.

Det är två grupper jag särskilt vill lyfta fram. Dels våra äldsta som lätt blivit ensamma i hemmet eller på servicecenter osv. Den andra gruppen är våra tonåringar och unga vuxna. Jag tänker t.ex. på dem som bytt utbildningsplats under pandemitiden. Den tidigare skolmiljön är förbi och i den nya har nya kontakter varit svåra att knyta då det skett på distans via en ruta på datorn.

Jag hoppas att vi ser varandra och frågar hur en annan har det. Vi är på god väg att komma från pandemitiden, men vi är inte framme ännu. Vi behöver komma ur den svåra tiden - tillsammans.

Ulrik Sandell

kyrkoherde

Restriktioner under pandemitiden

Nu kan vi samlas tom. 200 personer i kyrkan, 60 i övre salen, 20 i brasrummen och 25 i Sebastos.

Mataskärs lägergård har sålts

Mataskärs kapell har också avsakraliserats, dvs. tagits ur bruk som kapell. Avsakraliseringsgudstjänsten hade vi pga. pandemin utan en närvarande församling. En filminspelning från den gudstjänsten finns tillgänglig HÄR.